Vilken skit(!)låt!

Tänk Er den smäktande balladen California Blue. Se framför Er hur Gert står och sjunger så kärringarna gråter.
Meta gör inte mycket mer än att sjunga lite stämmor i refrängerna - därför står hon och filosoferar och börjar känna att magen verkar lite gasig, och ja... Mitt i ett crescendo smyger hon iväg en liten fisare och tänker att "-Den är det ingen som kommer märka..."
Bara några sekunder senare sprider det sig en fasansfull doft över scenen och Gert gör sig redo för de sista höga sluttonerna i sången; "Califoooooooornia Bluuuuee" och när han drar in luften ser man hur hela hans kropp drar ihop sig, ansiktet blir tomatrött och blodådror tränger fram i pannan på honom. Han kastar en förödande blick på Meta som helt oberört harvar vidare på gitarren och ler kärleksfullt mot sin make.
Men fy sjuttsingen vilken stank, alltså! Folk som dansade förbi vände bort huvudena och ALLA såg skyldiga ut. Dansparen var väl oroliga att övriga på dansgolvet skulle tro att skitlukten kom från respektive.
Och Meta harvade fortfarande vidare på sin gitarr och log sitt bredaste dansbandsleende.
Aldrig någonsin har avslutningen på Roy's dunder-hit varit kryddad med en sån dunder-(s)hit.