Etapp 1 - Avklarad!

Nu känns det otroligt skönt...
Det gick förvånansvärt bra, när man tänker på det så här i efterhand.
Hela onsdagsnatten tillbringades med nyplanering inför helgens julbordspremiär pga. att gitarristen som skulle vara med oss under den här perioden meddelade att han inte skulle bli med. Efter en hel del pusslande och trixande fick vi in lite blandade karameller utav dammiga altsaxofon-pärlor och julsånger. Ja, det är faktiskt sant, jag har plockat fram min gamla trotjänare igen - altsaxen. Det var länge sedan, men uj-ej-uj, va' gôtt dä kändes att få återknyta mina starka band till den. Flöjten fick också hänga med och drilla lite stämningsfulla jul-melodier.

Vi åkte till spelstället på torsdag eftermiddag, packade upp, ställde ljudet och övade in de nygamla låtarna. Scenen är perfekt placerad, i entrén - mitt i smeten.
På fredagen började vi spela klockan 21.15 och höll på fram till 01.00 och så kommer det se ut varje helg nu ända fram till jul. Vi inledde starkt med "En tokig sång" (joddela-dihoo) och av någon underlig anledning höll min röst ända fram till och med sista dansen.
Vi tyckte dock att det kändes lite småtråkigt att ha våra ordinarie svarta scenkläder och cowboyhattar på, så fyllda av friskt mod införskaffade vi oss under lördagen, varsitt par blåjeans, varsin norskfärgad sticketröja och så rotade vi fram våra enormt stiliga, blinkande tomteluvor. När vi så äntrade scenen dag två, så kändes scenbilden i stort sett fulländad.

Lördagens spelning flöt på än smidigare och trevligare än fredagens - fantastiskt - och väl hemma på natten knäppte vi varsin öl och såg på Robinson. Jösses, vilken avslappning.

Vi har aldrig varit identiskt klädda på scenen förut, men det var så skojsigt, att vi idag varit och köpt nya, likadana skor, så nu är vi exakt lika från topp till tå.
Faktum är att eftersom jag har flätor med röda band under tomteluvan, så ville Gert ha det också. Tyvärr har han så tunt hår att han fick nöja sig med en liten fläta på ryggen, men röda band fick han i alla fall.

Jag ska ta med kameran nu till helgen och se om jag inte kan plåta lite, för vår uppenbarelse är nog en syn för Gudarna.

Har ni vägarna förbi, så varför inte boka ett julbord med dans på Mühlbock's hotell någon av de nästkommande helgerna?

Kram på Er!

Man skulle hinna så mycket innan jul...

Så var det vecka 46 och allt man skulle göra innan julbordsspelningarna började har man naturligtvis inte hunnit med, så nu måste man göra en månads arbete på 2 dagar.

Hur i hela friden ska det gå till? Det började så bra i september med att vi bestämde oss för att inte ta några spelningar utanför en 10-mils radie. Det fungerade jättebra; vi fick nästan inga spelningar alls..., vilket i och för sig kändes kanon, för då skulle vi hinna med att spela in bakgrunderna till musikalen som vi arbetar med på skolan, vi skulle hinna göra färdigt vår nya julskiva, vi skulle hinna öva in lite nya låtar tillsammans med en kille som ska vara med oss och lira gitarr på julbordsspelningarna. Vi skulle också hinna med att hjälpa revysällskapet i Ed med musiken till 2006 års upplaga av revyn.

Jag håller också på med privata studier vid sidan av allt jobb. Jag ska dels lyckas med en examen i dräkt - och interiörhistora (har klarat av 1500-talet än så länge och arbetar för fullt med 1600-talet som ska tentas av innan jul) och dels läser jag spanska på universitetet (som ska tentas av i december) och har upptäckt att det börjar bli svårt att sära på språken i min röriga hjärna.

När sedan ett företag ifrån Ed frågade om jag kunde hjälpa till att fixa till deras hemsida, så tyckte jag att det kunde jag väl! Jag ska ju ändå uppdatera vår egen snart...
Jag har utöver detta ( i ett svagt ögonblick) lovat bort mina och Gerts tjänster till en kollega som behöver hjälp med musiken till en uppvisning de ska göra på mellanstadiet.
Ja, visst, ja! Vi har ju våra ordinarie arbeten också, det höll jag på att glömma bort!

En annan inte så skojig erfarenhet är att jag "tappat" rösten. Det är ju mycket passande just nu, eller? Har varit hos farbror doktorn, som filmade mina stämband och konstaterade att: "Visst, går det att göra något åt detta, men det kommer ta sin lilla tid!" Jag är hes, och inte ens het cognac med råsocker och citron hjälper. Tur man har flåset kvar i alla fall.

Så där, det kändes skönt att få skriva av sig lite.
Nu ska vi se om jag kan lyckas vända på allt... (Positiva tankar är viktigt)

Så mycket arbete på bara ett par dagar! Ja, det är väl skönt att känna att man är behövd!
Förra helgen hade vi ingen spelning och det var ju jättebra, eftersom både Gert och jag låg i magsjukan! Tänk om vi varit tvungna att stå på scen då...

Musikalen som vi arbetar med har inte premiär förrän i april. Det är lugnt.
Vår nya julskiva får helt enkelt bli en maxi-singel. Hakuna Matata...
Att hjälpa revysällskapet med musik och ljud ska vi se som rehabilitering. Humor kan ju förändra världen, eller hur? Dessutom förlänger man livet genom att skratta...

Mina universitetsstudier ska jag inte bekymra mig om - jag klarade ju 1500-talet, så varför skulle jag inte klara 1600-talet? Mina studier i det spanska språket är första steget mot vår gemensamma dröm; att flytta till Spanien och öppna dansrestaurang. Varje tenta är ett steg närmare målet...
Att hjälpa andra företag med nya hemsidor är ett alldeles ypperligt tillfälle för mig att testa nya, häftiga flash-funktioner, som jag sedan kan använda på vår egen hemsida...

Musiken vi ska hjälpa mellanstadiefröken med är bara en tre-ackordslåt, och ska bara ha fyra instrument, så det jobbar vi snart undan. Bara tanken på att få hjälpa de små, gulliga barnen värmer våra hjärtan.

Att jag är hes, vad gör det? Just nu har jag sexigare röst än både Roddan och Bonnie tillsammans.

Se där! Det gick!!!! Nu känns det inte alls lika tungt. Och oj, vad skojigt det ska bli i övermorgon när vi riggar upp scenen och bjuder upp till årets första juldans!

/Meta (som inte alls längtar efter sommaren...)