Kan inte sluta shoppa...

Det började med Tradera. Pappa tjatade på mig hela tiden. Så fort jag skulle köpa något sa han, -Har du kollat på Tradera? Och så visade han mig de olika stjärnsymbolerna och omdömessystemet. Jag tyckte det var B. Då... Sedan började TV-reklamen, -Traaaaaa-deeeeeee-rrrrrrraaa... Suck, tänkte jag och bytte kanal. Se'n hände det; Jag ramlade in på Tradera av en slump och fick syn på en försäljare som ville bli av med sin Chanel No5-parfym (hon hade fått dubbelt upp i julklapp). Jag kan inte motstå Chanel, så jag lydde min faders tidigare råd och la ett bud på parfymen. När de skälvande slutminuterna infann sig satt jag som klistrad vid datorn, uppdaterade och hoppades att ingen annan skulle visa sig vara intresserad. När det var 30 sekunder kvar hann en annan köpare före mig och vann flaskan. Attans! tänkte jag och började leta efter andra Chanel-produkter. Nu har jag en hel arsenal. Jag vet inte hur många par solglasögon jag köpte under sommaren. Gubben höll på att bli tokig på mig.

Tradera blev ett begär. Jag har blivit beroende.
Jag trodde inte att det kunde bli värre, men håll i Er. Det finns ett ännu farligare begär: e-Bay. Jag säger bara en sak, -Akta Er! På e-bay finns ALLT!
Det började med att jag köpte en säckpipa. Vad ska jag med en säckpipa till? tänker Ni nu. -Nja, den är inte till mig, utan till en polare som fyller 50 inom kort. En gång var han lite på sniskan och sa till mig att "innan jag dör vill jag äga en säckpipa". Jaha, tänkte jag och fick den briljanta idén att införskaffa honom en sådan. Nåväl, till saken. På e-Bay finns det saker som jag inte kan vara utan. Bara den här månaden har jag köpt fyra trådlösa mikrofoner (akta er för tullavgifter, det har jag åkt på) för visst måste man ha trådlösa mickar när man är ute på gig? Hmmm... Jag har också hittat min dröm-flöjt! Den är inte silverfärgad som de flesta tvärflöjtar, utan oändligt vackert "brass-rose-coloured" (och jösses, där åkte jag på ännu mer tullavgifter!). Hur ska jag komma ur mitt begär? Finns det inga "Sluta-Tradera / Sluta-e-Baya" linjer man kan ringa till när som helst på dygnet? Kanske snart dags att öppna en klinik för människor som blivit "smittade" av detta syndrom, för visst är det väl en sjukdom?

Anledningen till att jag kände för att lufta detta ämne är att jag, dagen av idag, suttit med lite kontorsarbete. Skickat och betalat fakturor.
En av de större posterna den här månaden hittade jag på gubbens MasterCard...
...och han kan inte med datorn.

Skämt åsido; jag vill gärna rekommendera Er att checka av dessa sidor innan Ni köper dyra saker i specialistbutiker. Det går att göra riktiga fynd.

Tjingeling!

Fredag eftermiddag och nyss hemkommen från jobbet. Har haft en ganska tuff dag; vi är precis inne i startskedet av en ny musikal-uppsättning på skolan och det är mycket tjafs hit och dit. Ungarna har varit väldigt högljudda och jag har inte mycket röst kvar.
Det normala nu vore att hoppa in i bussen och åka iväg på spelning, men ikväll är vi faktiskt lediga OCH ensamma. För första gången på mycket länge ska vi tillbringa kvällen ihop (utan att arbeta). Det känns nästan konstigt. Men, å andra sidan, det behövs.
Vi har laddat kylen med saker man kan dricka och Gert håller på för fullt med maten.
Har inte ni också ibland samma dilemma som oss; Vi ser fram emot en lugn, skön kväll ihop men jag vet hur det blir. Det kommer sluta med att vi hänger över syntarna / datorerna och programmerar nya (och nygamla) låtar och tjatar på varandra för att vi inte tycker om samma ljudbilder, samma tempon och framför allt - samma låtar.

Jag fick senaste cd:n från Mr.Musics samling "Sveriges Bästa Dansband" idag. Jag känner mig så lurad utav det företaget. De ringde för några månader sedan och frågade om de fick skicka mig en prov-cd. Ett av argumenten till att jag gick med på att bli prenumerant, var att försäljerskan talade om för mig att skivorna inte går på tryckning förrän alldeles innan de ska levereras pga. att vi som konsumenter ska få det senaste inom dansbandsvärlden. HA-HA! Vilket skämt. Av fjorton låtar är det nio ur-gamla låtar (eller vad sägs om "Tro en liten bit på mig" - Streaplers 1989) och fem stycken från 2005, men inte helt nya precis. Arvingarnas låt "Hon kommer med sommaren" har vi väl hört ganska mycket under sommaren, eller?

Nej, mina vänner, nu tycker jag vi skålar med varandra och njuter av en underbar höstkväll!

Jaha... ALLA bloggar!!! Då måste ju vi göra det också, så vi tänkte väl att det kunde passa fint att delge Er våra musikaliska äventyr här på vår nya BLOG-site. Det händer ju alltid något när man är ute i dansbandssvängen.
Ta t.ex. vår spelning i lördags;
För ett par veckor sedan fick vi ett önskemål om att åka och spela i Lundsbrunn. Man bad oss om att försöka vara extra country-inspirerade, vilket vi ju tyckte skulle bli skoj. Under veckorna som följde satt vi varenda lediga timme och programmerade country-låtar. Vi "hitchade", vi "lät vår kärlek flöda" - vi "arbetade från nio till fem" och vi "lyssnade på en countrysång"... 15 (!) nya låtar petade vi in i repertoaren för att tillfredsställa arrangörens behov. Vi snackade med grannen, Rolf, som arbetar på musikskolan här i Ed och frågade om han hade lust att hänga på och lira ett par gitarr-instrumentalare, vilket han med glädje tackade ja till.
I lördags eftermiddag styrde vi så bussen mot Lundsbrunn. Vi kom fram i god tid och träffade en mycket trevlig receptionissa som visade oss runt och berättade att det var tema-helg "Country & Western". Sí-sí, vi packade upp och fulla av förväntan inför kvällens spelning käkade vi en god middag och bytte om till våra nya fina western-kläder. På vårt kontrakt stod det att vi skulle spela mellan 21.30-01.00, så framåt kvart över nio gick vi ner och tänkte spela upp till dans. Då visade det sig att gästerna inte hade hunnit längre än till varmrätten, då de innan maten haft "tjur-ridning" och därför låg lite efter i schemat. Då vårt omklädningsrum låg en bit ifrån restaurangdelen, frågade vi hovmästaren om när vi skulle komma ner igen och fick till svar att "efter varmrätten ska det serveras dessert, och när gästerna ätit upp desserten ska de delas in i två grupper och gå iväg och lära sig dansa squaredance och linedance - Ni kan nog komma ner igen strax efter 23.00!"
Ok, tänkte vi. När klockan närmade sig elva gick vi ner igen och upptäckte till vår förfäran att dansinstruktören inte kunde sluta! Han masade på med nya steg hela tiden. Vid midnatt gick hovmästaren fram till instruktören och sa till honom att lägga av, eftersom de hade bokat ett band som skulle spela också, och till slut fick vi äntra scenen.
Problemet som nu uppstod var detta: INGEN ORKADE DANSA!!!! Alla gäster försvann nu ut i pubavdelningen för att svalka sig med sejdlar överfyllda med skummande dryck och kvar stod vi, ensamma i våra fina countrykläder och med våra nya countrylåtar... Klockan 01.00 packade vi ihop våran utrustning och satte oss i bussen och åkte hem våra 20 mil hem...
Snacka om att det var gott att sätta sig vid köksbordet och ta en stor, kall öl vid hemkomsten...
Så kan det gå ibland.

Nu var det gjort! Bagatelles allra första blog är publicerad. Förresten - gillar Ni namnet på vår weblog? Smaka på det: Blogatelle....
C'ya!