Vad händer med våra barn?

Vaknade av att Gert satte på tv:n i morse för att lyssna på nyheterna och hör att en tolvårig pojke hittats strypt på sitt rum. Först trodde man att pojken begått självmord, men nu misstänker de att han lekt rollspel på internet. Det är ju förfärligt! Surfar sedan in på aftonbladet.se och läser att det blir vanligare och vanligare att barn leker STRYPLEKAR med varandra; de hyperventilerar först och sedan stryper en "kamrat" vederbörande tills han / hon svimmar. Leken avslutas med att "vännerna" slår den avsvimmade i ansiktet tills han / hon vaknar. Jag är alldeles förfärad. Vems fel är det? Hur har det kunnat bli så här? När blev det tråkigt att leka så som en annan lekte när man var barn?
Är det bara skräck och terror som fungerar som stimulans nuförtiden?
I mitt gäng träffades vi efter skolan och funderade på vad vi skulle göra. Vi valde ofta mellan Röda/Vita rosen, sällskapsspel, simma, spela boll, Ryska posten (när vi kom upp i den åldern) mm. Vad tänker barnen på idag när de planerar sina fritidsaktiviteter? Hmmm... - Ska vi hugga svansen av något djur? - Ska vi strypa någon? - Ska vi låna pappas gevär och skjuta några klasskamrater? - Ska vi skalpera en flykting?
Jag har så många frågor...
Finns det något man kan göra för att stoppa de här mördarlekarna?
Barnen som växer upp idag är vår framtid. Det gör mig livrädd...