Nu kan jag "PYS"ta ut...

Hujedamej, vilken jobbig natt det har varit.
Igår morse släppte Gert ut våra små älsklingar vid nio-tiden. För det mesta är de bara ute i högst en halvtimme, så vill de in igen, men igår kom inte Pysen hem! Han brukar alltid komma när jag kallar på honom och jag var ute och letade, men han stod inte att finna.
När kvällen smög sig på började jag bli ganska orolig och än värre blev det när klockan närmade sig midnatt. Jag satt vid fönstret och stirrade ut och gick ut och ropade en gång var tjugonde minut hela natten (det var ju för mörkt för att ge sig ut i skogen och leta igen) ända tills jag var tvungen att gå till jobbet vid halv tio i förmiddags.
När jag kom hem igen, hade han fortfarande inte kommit hem, så jag gick ut och ropade i skogen.
När vi en stund senare skulle åka och handla, satt lille Pysen på trampen och ville in. Min go'a lilla älskling. Han var alldeles genomblöt och kall och han hade tallbarr / granbarr som satt fast under hela magen och han darrade och var öm över ryggen.
Nu har han blivit undersökt och han har tvättat sig och ätit upp en burk med tonfisk så nu ligger han och stensover i min säng. Jag ska ta och krypa ner till honom - de andra små älsklingarna ligger också där - och nu ska vi ha en lugn, skön och tidig kväll framför tv'n i sovrummet...
... bara jag och mina spinnmaskiner...

Förresten - på tal om att knalla i skogen och leta katter - de senaste fem dagarna har jag lyckats stega fram 68 kilometer. Inte illa traskat om jag får säga det själv!