Livet...

... har sina överaskningar - goda som dåliga.
Just nu känns det ganska jobbigt. En nära vän gick bort i måndags efter en massiv hjärnblödning. Vi var tillsammans med honom när hjärnblödningen slog till, det var i torsdags (för en vecka sedan) och det var oerhört ovärdigt.
Jag kan inte sova ordentligt. Händerna skakar och jag får inte bort bilderna av händelseförloppet. Gert låg med vår vän i famnen i närmare 30 minuter innan ambulansen kom och det var de längsta minuterna i mitt liv.
Det skedde mycket som jag inte ens kan prata om.

Försöker tänka på allt kul vi upplevt, men det är svårt.
För två veckor sedan var vi med i melodikrysset med en låt vi spelade in förra året. Det var jäkligt skoj, och vår vän var mäkta stolt över detta. I onsdags bjöd han på Thai-restaurang och vi hade en härlig dag i Mellerud. Tänk om vi hade vetat att det var sista gången vi umgicks? (För jag räknar inte torsdagens händelser som umgänge)...

Det är så jobbigt att gå förbi hans köksfönster där han brukar sitta och surfa på nätet med sin laptop. Att handla mat är en plåga. Man tänker hela tiden att man ska handla för tre, men det är ju bara två personer som ska äta nu.

Faaaan! Vad livet är orättvist.