Men, hallå?

Nu är det väl ändå lite underligt, eller?
11 grader varmt i skuggan och strålande sol.
I mina blomsterlådor på vandrarhemmet har en och annan pensé visat sig. Hur är det möjligt? Jag tänker då inte klaga, för jag fullkomligt ÄLSKAR våren, så jag är lycklig, men jag är bara rädd för att lyckan ska bli kortvarig - snart kommer väl ett redigt snöoväder.

Förresten... Nu när våren nalkas, så kommer jag osökt att tänka på flyttfåglar, och i och med det, så kommer jag att tänka på en midsommarafton för x antal år sedan.
Vi stod på scenen i Torgny Melins orkester och vi var på topphumör, så klart. När vi hade spelat en stund hände det något som gjorde att det blev tyst på scenen.
Det brukade alltid vara Peppe som pratade och var glad, men nu skulle han och Mille greja med nå't, så då viskar Peppe till mig:
-Säg nå' skôj, Meta, så di inte går å dansgôlve'... (ja, han menade danspubliken).
Det här var alltså innan jag blev så pratig som jag är nu, så jag blev helt stum.
Publiken backade ut mot kanterna och ställde sig runt om dansbanan och Peppa viskade HÖGT: -Men va' litte rolig nu då! Jag kände hur Gert kröp ihop bakom mig och där stod jag mitt på scenen och var tvungen att prestera något som publiken skulle tycka var skojigt.
Mitt i allt elände fick jag en jätte-bright idé och kom att tänka på en historia som jag själv tyckte var vansinnigt rolig när jag hörde första gången.
Det var naturligtvis min bäste vän Rulle som tutat i mig följande, som jag hävde ur mig till den misströstande publiken runt dansbanan:
- Hörrni, Ni vet att när flyttfåglar flyttar, så flyger de i en V-formation, eller hur?
(Publiken ser dumt på mig och undrar vad jag håller på med)
- Och den ena flanken är alltid längre än den andra...
(Publiken gäspar och undrar om inte Peppe kan bli färdig snart)
- Och vet ni varför det är så?
(Här håller jag själv på att gå sönder av skratt, för jag tyckte att det var så vansinnigt kul att jag fick berätta den här roliga historien)
- Jo, för det är fler fåglar i den ena!!!!
(Här skrattar jag högt, Gert och Hans har gömt sig bakom Gerts keyboards och Peppe och Mille har lyckats snabb-laga det som gått sönder och Peppe räknar in nästa dans)
Ingen annan tyckte den historien var skoj. Inte bandmedlemmarna och inte publiken.

Sedan dess, om någon ber mig säga nå't skoj eller berätta en historia, så brukar Gert vara jättesnabb och tar över snacket, så att ingen ska fatta vilken torr humor jag har.
Vilken snäll gubbe jag är gift med, eller hur?

Kram på er!