Ja, det är våren...

... ja, det är våren, som har kommit igen, som en kär gammal vän...
Vi har ätit spaghetti idag trots att det är Jungfru Marie Bebådelsedag idag.
Vi har ätit våfflor flera kvällar under veckan som gick.

Vet ni förresten att uttrycket "våffeldagen" egentligen började som ett misstag?
Jungfru Marie Bebådelsedag, som är vårens första kyrkliga högtid, kallades i folkmun vårfrudagen, men blev med tidens tand och dialektalt sludder förvanskat till våffeldagen. Fram till 1953 var vårfrudagen den 25 mars helgdag, men efter att den avskaffades firas den kyrkliga bebådelsedagen en söndag mellan den 22 och 28 mars.

Traditionen att baka våfflor har en lång historia som kan spåras ända tillbaka till 600-talet. Liksom många av våra gamla mattraditioner har den sin förklaring i det enkla bondesamhällets tillgång på färska råvaror. Efter den långa, mörka vintern innebar vårens ankomst att hönsen började värpa ägg och korna ge mjölk. Det var givetvis ett utmärkt tillfälle att frossa i vårens nya färskvaror.
Från början gräddades våfflorna i ett fyrkantigt dubbelsidigt järn över spisglöden. Den hjärtformade våfflan och våffeljärnet dök upp i slutet av 1800-talet då det också blev populärt att äta våfflorna med sylt och grädde till kaffet.

Gert & jag brukar inte äta sött ihop med våra våfflor, utan vi blandar gärna den vispade grädden med löjrom eller kaviar. Rökt lax är också guld att servera till våfflorna.

Idag kommer det skogshuggare till oss på vandrarhemmet för att ta ner fem träd som är extremt höga och har en skrämmande lutning mot huset. Vet inte om jag törs åka dit nu. Tänk om de misslyckas och fäller träden över huset?!!!!
Huvva!

Näe... Iväg med mig nu - ta tjuren vid hornen och möt eländet.

Jag återkommer med rapport om hur det ser ut därborta.