Fredag morgon...

...och sitter framför datorn innan det är dags att knalla iväg till jobbet.
Man funderar över livet och tänker på hur lätt det kan förgås, och hur mycket man skulle kunna glädjas åt om man bara tog vara på allt...

I natt hade vi en fluga som var enormt envis i sovrummet. Det var oerhört frustrerande, men plötsligt slog det mig; - Tänk om det är sista gången jag ser en fluga?...
Vad som helst kan hända. Efter den tanken somnade jag utan att irritera (hur f-n stavar man irritera på svenska?) mig på den.

Vid vår parkeringsplats har föreningen planterat nyponbuskar, och vår buss är numera fullsmetad med klägg från de övermogna nyponen och jag har varit omåttligt arg över detta, men så tänkte jag; Tänk om det är sista gången jag ser ett nypon? Och helt plötsligt översvämmades jag av en kärlek till just nyponbusken...

Ibland har jag irriterat mig på min käre sambos fel och brister. Jag ångrar mina tankar nu.
Varje gång han ser på mig, bränner det i mitt hjärta...
Jag är så lyckligt lottad att jag blir bjuden på frukost på sängen varje morgon (sambon jobbar natt, och avslutar sin "dag" med att väcka mig med kaffe och mackor) - jag måste lära mig uppskatta detta... Det är en gåva...
Vi krattar löv, vi gnatar, vi programmerar musik, vi tjatar...
Katter hit... Ungar dit... Men alltid - "Jag älskar dig..."

Tänk, om man kunde förtränga alla "energi-stjälande" tankar och byta ut dom mot positiva tankebanor...
Ska försöka göra det under veckan och börja ta vara på vad livet kan ge i stället för att gnälla på allt...

Kram på er!