En musikants baksida...

Vi har haft revy-premiär här i Ed.
Gert & jag har gjort all musik till revyn och det är också vi som ser till att ljudet fungerar.
I lördags hade vi premiär. Allt flöt på jättefint. I mitten på första akten kommer en tjej in på scenen och ska säga en mening. Hennes mick är avstängd. Det är inte så farligt, då hon bara säger en mening, men efter att hon gjort sin grej, lämnar hon över micken till en herre som ska sitta och föra en dialog på scenen under några minuter. Micken är fortfarande avstängd. Vad göra? Inte mycket, då man sitter mitt i salongen och sköter ljudet, musiken och effekterna. Bara att invänta pausen för att checka av varför de stängt av micken!
Annars flöt allt på perfekt och det var succé.
Vi har mått jättebra - ända tills nu...
För en stund sedan kom morgontidningen.
Revyn fick strålande recensioner - "musikerna" lyftes upp, (?) alltså de två som står på scenen och medverkar i några nummer. De inleder också hela kvällen med att de sitter och "trubaderar" i drygt en kvart innan revyn startar. För den som inte vet annat, kan man utläsa att de lyfte revyn med sina musikaliska kunskaper (det är mycket musik i revyn - som vi spelat in som bakgrunder - och det är inte vi som trubaderar).
Både på förstasidan och i artikeln kan man sedan läsa att det var ett par ljudmissar - oj då? Ska man stänga av micken mitt under föreställning, eller?
Men, men... Det är som vanligt - en sann musikers baksida: Du ska hålla dig i bakgrunden, du ska inte synas, det ska låta bra (men inte för högt!), du ska inte dra uppmärksamheten till dig och du ska finnas där så att man har någon att skylla på om något går snett.

Ingen positiv blogg idag, men det är väl inte så konstigt.
Jag vet att jag gjort allt rätt, men vad hjälper det när de som läser tidningen får en annan uppfattning?

Nu längtar jag verkligen efter mina vänner på Tenerife och min familj i Örebro.
Vill bort från Ed. Så fort som möjligt.